Dockson arkitekter bygger Motala

På väg till Dockson arkitekter ber min GPS mig att göra en tvär vänstersväng rakt ut på en åker. Efter att ha studerat kartan styr jag i stället bilen längs en slingrig grusväg och kommer helskinnad fram till Per Docksons släktgård inte långt från Övralid, nobelpristagaren Verner von Heidenstams ståtliga herrgård.  

Här huserar Per och hans fru Karin, illustratör och konstnär, i två nybyggda tvillinghus som fungerar som kontor och ateljé. Dockson arkitekter flyttade från det lilla fiskeläget Borstahusen i Landskrona, till släktgården invid Nedra lid 2011. Gården har funnits i familjens ägo länge och i trakten finns många familjeband. Kikar man ut genom Pers kontorfönster ser man Vätterns vatten mellan träden, en utsikt svår att tröttna på.

Tanken med flytten var att växla ner efter en minst sagt produktiv karriär, men så blev det inte. Knappt hade de hunnit landa i Motala innan Leif Sjögren, Motalas tidigare stadsarkitekt, hörde av sig.

Ligger bakom flera tongivande byggnader i Motala

– Leif tyckte att det var jätteroligt att en renodlad arkitekt hade flyttat hit. Han hoppades att jag kunde hjälpa honom att utveckla Motala, säger Per med ett skratt.

Mer än tio år senare har Per hunnit med över 100 projekt i regionen. Förutom att Lövgrens fastigheter är en stor arbetsgivare, är Per även arkitekten bakom deniögonfallandefaluröda kyrkan i Furulid. Han har också planlagt kulturhuset K-ringen i Gamla Motala verkstad och de nyrenoverade flerfamiljshusen uppförda i gammal stil på Drottninggatan där Klock-Gunnar en gång låg.Per är lång ifrån redo att gå i pension.

– Jag jobbar på i allra högsta grad, inom mitt fält är det inget konstigt. Jag har kollegor som är i 80-årsålder och fortfarande jobbar.

Utöver de tidigare nämnda byggnaderna har Per även ritat flera hus på sjönära tomter och hans arkitektur återfinns bland annat i Pariserviken, Bromma och Kärsby.

– Motala är väldigt unikt på det sättet, här finns mycket tomter nära vatten. I Pariserviken ligger ett av de hus jag är mest stolt över och det är för att beställaren blev så nöjd. Jag fick ganska mycket fria händer och trots att det är ett annorlunda hus la de sig inte i. De trodde på min design.

Från att rita förskolor till att designa kryssningsfartyg

Per växte upp i Vadstena och studerade arkitektur i Köpenhamn. I 25-årsåldern fick han sitt första jobb som arkitekt på IBC:s arkitektkontor i Stockholm. Under stora delar av 70-talet ritade han affärscenter och varuhus till Åhléns.

Mot slutet av 70-talet jobbade han även på kontor i Uppsala där han ritade förskolor och skolor, därefter gled fokuset över på hotell. Per ligger bakom flera ombyggnader av Stadshotell i Sverige under den här perioden. Under 80-talet träffade han en person som skulle komma att förändra mycket.  

– På en fest i Motala träffade jag Karin. Hon jobbade som grafiker i Linköping. Vi stod och svajade över var vi skulle ta vägen men så fick Karin jobb i Helsingborg och jag har alltid gillat Skåne. Jag bodde i Malmö när jag pluggade i Köpenhamn. Så vi bestämde oss för att flytta dit, berättar han.

Där träffade han en annan person som blev viktig för hans karriär, Robert Tillberg, som jobbade med att rita fartyg. Tyckte uppstod och Per var välkommen redan dagen efter för att börja jobba på kontoret i Viken.

– Mitt första fartygsprojekt var ett kryssningsfartyg som skulle gå mellan New York och Kanada. Det var väldigt kreativt, så som jag hade jobbat tidigare var att många val man gjorde vid ritbordet var för att få ner kostnaderna. Här fanns det i stället inga begränsningar och vi ombads att ta ut svängarna. Mer, mer, mer! berättar Per med ett skratt.

Så kom det sig att även Karin hoppade ombord lockad av kreativiteten.

– Karin är en väldigt duktig tecknare och det behövdes ritningar för att visa perspektiven. Förr gjordes allt för hand, många teckningar blev det.

Per Docksons hade börjat göra sig ett namn, han utsågs till chefsarkitekt för Rederi AB Slite, Viking Line, och reste runt mellan varven i Finland, Tyskland och Frankrike. Att resa 200 dagar om året började slita och 1992 ritade han det som var tänkt att bli hans sista färja; M/S Europa.

Med en budget på två miljarder var målet att färjan skulle bli världens största och modernaste kryssningsfartyg. När hon stod färdig ett år senare befann sig Sverige mitt inne i en brinnande inflation och M/S Europa tillföll Nordbank, den tyska bank som hade finansierat bygget. Det påkostade fartyget tillföll i stället Viking Lines konkurrent Silja Line och döptes om till M/S Silja Europa.

Ett nytt liv på land. Eller?

Per lämnade kryssningsvärlden och fokuserade på byggnader på land. Bland annat ritade han en ombyggnad av Helsingborgs lasarett och Alfa Lavals huvudkontor i Lund, men även gymnasieskolor och bostäder.

Så en dag ringde telefonen och Per ombads att ta sig upp till Stockholm. Där väntade två kineser som rest över hela världen för att träffa just honom. Männen skulle starta ett rederi i Singapore och ville värva Per som chefsarkitekt.

– Jag frågade Karin vad jag skulle göra, vid det här laget hade vi två döttrar och jag hade ju lämnat den världen för att få var mer hemma. Men hon tyckte att jag skulle ta chansen. Så jag tackade ja och vi flög direkt till Kuala Lumpur.

Bolaget Star cruises såg dagens ljus och kom att bli ett av världens största rederier.

– Det är sorgligt, jag såg i nyheterna för inte alls länge sedan att bolaget har gått i konkurs. I 30 år höll det sen kom pandemin och slog omkull marknaden. Det som var lite speciellt med Star cruises var att de gärna ville ha svenska befälhavare. Nu med konkursen är det 100 svenskar som har blivit av med jobben, berättar Per.

Till slut lämnade Per Star Cruises och därmed kryssningsvärlden för gott. Han var tillbaka på land och hemma i Landskrona igen. Bland annat anlitades Per för att förverkliga Pumphuset, Borstahusens kulturhus. Så inte var det märkligt att man vände sig till Pers expertis när kulturhuset K-ringen i Motala skulle förverkligas.

– Jag antog utmaningen och vi fick med oss kommunen. Jag har skissat på fler bitar än det som syns, bland annat på ett museum.

Drömmen om Drottning Ommas hus

Så är det, det är inte alla skisser som kommer till liv. Per säger att det mesta han har ritat inte har förverkligats. En svindlade tanke med tanke på hur mycket han har hunnit med under sin karriär.

Här i Motala har Per bland annat skissat på två olika kallbadhus i Motalaviken, en förtätning av Stora torget, en utveckling av Varamon och ett tilltänkt museum i Motala hamn för Göta kanals räkning. Det som man senare anlade vid Bergs slussar.

Det finns en skiss som Per inte kan släppa och det är Drottning Ommas hus.

– Det är ett projekt som jag tror stenhårt på, en kombinerad besökslokal med utställningsytor, café och konferenslokal. På ett år besöks Omberg av över en halv miljon besökare och det finns idag ingenstans man kan stanna och förkovra sig i platsens historia. Jag har chefen för Svea skog med mig och platsen är klar. Nu är det Ödeshögs kommun som det står och faller på.

Humor som den röda tråden

Hur sammanfattar man en arkitekts stil när denna har ritat allt från stora kryssningsfartyg till skolbyggnader, hotell och villor? Är det ens möjligt? Per Dockson sitter tyst en stund innan han tar till orda.

– I ett längre reportage om mig som arkitekt kom den journalisten fram till att min arkitektur alltid innehåller en bit av humor.

Han berättar om ett stort auditorium han skissade på där alla stolarna skulle gå i en blå ton. En av de drivande krafterna i projektet var väldigt besviken över att stolarna inte skulle gå i rött som på en teater vilket skapade mycket huvudbry hos Per som verkligen ville att mannen skulle bli nöjd.

Lösningen blev att sätta in ett rött säte mitt i havet av blå stolar, något som berörde den tidigare besvikna mannen och ett tilltag som blev väldigt omskrivet.

 – Så kan man också jobba med arkitektur.

Arkitekt tills livet skiljer oss åt

Plötsligt ringer telefonen, det är pappa Nenne som bor några hundra meter bort. Nu blir jag nyfiken på hur gammal Per egentligen är.

– Jag är 74 och på frågan hur länge jag kommer jobba så är svaret til the bitter end. Jag drivs mycket av min nyfikenhet och om man är nyfiken på livet så vill man mycket.

Per berättar om den brasilianska arkitekten Oscar Niemeyer, som bland annat var huvudarkitekt för Brasiliens huvudstad Brasília, som jobbade till dess att han blev 104 år gammal.

– Han slutade jobba när han dog. Jag kommer att jobba så länge jag lever, det är jag helt säker på.