Ett blomstrande familjeföretag

De stora växthusen syns från långt håll, de liksom glittrar i solskenet där de ligger bredvid den nyanlagda parkeringen. Fåglarna kvittrar och vi slår oss ner i trädgården vid mysiga Kafé Krukboden, döpt efter den verksamhet som bedrevs här förr i tiden.

Caféet är en barndomsdröm som för fem år sedan gick i uppfyllelse. Jens skissade på idéen redan som tolvåring. Och verksamheten utvecklas fortfarande.

Här kittade anstaltspojkarna, som inte nämndes vid namn utan vid nummer, fönstren till växthusen. Här förvarades även krukor och i källaren drev man vårlök, förklarar Jens.

Cafébyggnaden är byggd av delar från hela Bona samhälle, ingen del av huset är någon annat lik. Pojkarnas nummer finns inristade lite här och var.

På platsen med så rik historia, serveras idag kaffe ur specialtillverkade koppar och hembakat bröd på vacker keramik tillverkat av Barbro Nyblom och Jeanette Wallgren. Båda keramikerna arbetar dessutom på Bona trädgård.

– Tanken är att vi ska sälja porslinet, vi har redan fått frågor om det men Barbro och Jeanette måste ju hinna tillverka också, säger Lotten med ett skratt.

Skrattar gör vi genom hela intervjun, och tiden rinner i väg medan gästerna strömmar till, denna varma, soliga tisdagseftermiddag.

Bona trädgårds historia

Jens föräldrar, Ingrid och Lennart Gustavsson, arbetade på Övralid. Lennart som vaktmästare och tillsammans drev de caféet i farfarsstugan, städade och lagade mat. De drömde om något eget men visste inte riktigt vad. När landstinget sålde den lilla trädgårdsanläggningen med tillhörande bostadshus i Bona 1983 så slog de till.

Växthuset och trädgårdsverksamheten hade varit igång under den tid man bedrev uppfostringsanstalt i Bona men när man växlade över till mentalsjukhus så lades verksamheten mer eller mindre i träda. Förfallet var totalt. Men med envishet och målmedvetenhet kommer man som bekant långt och snart var de i full gång.

– De var före sin tid, bedrev organisk biologisk odling i de gamla växthusen och på friland. Sedan såldes skörden på torget i Askersund där pappa har sina rötter förklarar Jens.

Snart bestämde de sig för att enbart odla blommor. Det var för slitsamt att satsa på båda.

– Att välja mellan grönsaker och blommor blev nödvändigt. Det är dessutom betydligt tuffare att odla grönsaker. Fast idag, med den gröna ekologiska trenden, hade det nog gått betydligt bättre, säger Jens.

Efter mycket lappande och lagande av de gamla slitna växthusen byggdes de första nya växthusen.

För oss var en modern trädgård förutsättningen för att kunna fortsätta, förklarar Jens.

För några som aldrig haft en tanke på att bedriva handelsträdgård kändes det som ett enormt steg att ta. Intresset för odling hade dock alltid funnits där. Lennarts far, Jens farfar Albert var trädgårdsmästare på Stjernsunds slott så man kan ju konstatera att det ligger i generna.

Att ha ett växthus som lekplats låter kanske lyxigt men som barn till en egenföretagare förväntas man hugga i och hjälpa till där det behövs. Jens har således växt upp och in i verksamheten. Något som lade grunden för allt det som görs idag.

På frågan vad som är bäst med att driva ett växtodlingsföretag svarar Lotten:
– Ingen dag är den andra lik.

Medan Jens poängterar:
– Det sociala, att kunna ta sig tid och prata med våra kunder.

Något pandemin har ställt på ända.

– Ett normalår jublar man över en fullbelagd parkering, under pandemin tänker man istället nej nu får det inte komma fler. Nu är det för trångt. Men vi är lyckligt lottade som tillhör en bransch som går som tåget säger Jens och Lotten nickar instämmande.

Man har förstås fått anpassa sin verksamhet, bland annat genom att ha en ingång och en utgång samt tydlig information om hur många gäster som får visats i de olika lokalerna.

Blåbär förlänger säsongen

I ett syfte att förlänga säsongen har man sedan fyra år tillbaka ett sidoprojekt, en plantering av amerikanska blåbär. Detta i den jord som alltid har varit organiskt biologisk fortsätter man nu att odla helt organiskt.

– Kanske kan vi öppna upp för självplock nästa år, vi får se säger Jens.

Vad har man för favoritblomma när man dagligen vistas i denna färgprakt?

Penséer! man tittar till dem hela hösten och vintern, så helt plötsligt slår de vackra blommorna ut säger Lotten.

Tomatplantor, jag glömmer aldrig hur de luktade när jag var barn, säger Jens

Utmaningar då?

– Ja vi arbetar ju med levande växter så allt kan hända, påpekar Lotten.

– Väder och vind, man är redo för allt dygnet runt, året runt förklarar Jens.

Under min fotorunda i växthusen träffar jag på en äldre herre som jag förmodar vara en av Bona trädgårds alla stamgäster. Han informerar mig om att visst är det vackert just nu, men vänta bara tills om ett par veckor, då blommar det precis överallt.

Jag lämnar, med ett löfte om att snart komma tillbaka till denna blomstrande oas, med dofter som minner om svunna tider.